Fv. Maria Ekström ny i Lupingruppen, Kerstin Olander och Gunnel Hällqvist
Den nya invasiva växten Jättebalsamin har nått Olsnäs
Jakten på lupiner i Olsnäs har börjat ge resultat och nu är det nästan bara på egna tomter, som man kan se samlingar av den invasiva växten. Men nu har ytterligare en oöskad växt nått Olsnäs. Det är den stora rödblommiga Jättebalsaminen som nått fram till Strandpromenaden vid Sommargattu.
-Det är en växt vi absolut inte vill ska komma in i Olsnäs. Den sprider sig väldigt fort och likt lupinerna tränger den bort vår naturliga blomsterflora, säger Gunnel Hällqvist, som tillsammans med Maria Ekström och Kerstin Olander gjorde en snabb insats under en morgon och tog bort växten.
Gunnel ber alla Olsnäsbor att hålla utkik efter såväl lupiner och nu jättebalsaminer. Den går väldigt lätt att rycka upp då rötterna är korta och små, tillägger Gunnel.
-Lupingruppen har nu vuxit till ca 15 deltagare och vi behöver vara ännu fler för att få bukt med de invasiva växterna. Vi vädjar till Olsnäsborna att ta bort dessa växter på sina tomter. Målet är att vi ska ha ett Olsnäs utan både lupiner och jättebalsaminer, säger gruppens initiativtagare Sven Gräfnings.
Jätteblasaminen härstammar från Asien och är en snabbväxande ettårig växt. Den observerades för första gången i Sverige 1918, men har sannolikt funnits längre i landet. Att rycka den med roten är det effektivaste sättet att bekämpa den. Kommer man igång lite sent med detta gäller det i första hand att förhindra blomning (bryta av blomman) och därmed fröspridning, enligt Naturvårdsverket.
Det har nu gått 20 sedan ångbåtsbryggan i Olsnäs invigdes och det firades med en stor fest med många deltagare ute på bryggan. En vackert pyntad brygga mötte festdeltagarna efter vandringen ut på piren. De redan utplacerade borden räckte inte utan ytterligare bord fick bäras ut så att alla fick plats.
Ångbåtsbryggan i festskrud
Vädret var det bästa tänkbara med en strålande sol, vacker solnedgång över Fågeludden och på den sena varma kvällen en stor måne som steg upp bakom Granbergsbacken. Några i festkommittén hade gjort en bra förberedelse för ett lyckat jubileum.
Samfällighetens ordförande Karin Byström hälsade den stora skaran festdeltagare välkomna och berättade kort om bryggan som en samlingspunkt för Olsnäsborna och en brygga för båtar i olika storlekar som gästar Olsnäs. Hon nämnde också att det varit två bröllop på bryggan och välkomnade flera att ha sitt bröllop här.
Bernt Bergkvist berättade om upprinnelsen till att det blev en ångbåtsbrygga i Olsnäs och att båtklubben diskuterades flera gånger om en form av brygga längst ut på piren. Fartygsföreningen i Leksand och andra båtklubbar i Siljan var också intresserade av en brygga i den här delen av Siljan. Efter att frågan diskuterats vid flera möten i samfällighetens styrelse togs beslut under år 2000 om en ångbåtsbrygga under förutsättning att det inte skulle kosta samfälligheten något.
Arbetet påbörjades med ansökningar för bygglov och dispens från strandskyddet, framtagning av ritning, kostnadsberäkning, ansökningar om bidrag, material till de olika delarna av bryggan. God hjälp till finansieringen och underhåll av bryggan var och är försäljningen av namnskyltar på bryggan. Intresserade kan fortfarande köpa sin namnskylt för 250 kronor.
Under februari/mars när isen fortfarande låg och det var lågvatten började utsättningen av bryggan. I april började pålningen av stolparna. I maj var det dags att lägg dit alla bjälkar som bär upp bryggan och i slutet av maj kördes bryggplanken ut och började läggas. Bänkar och staket gjordes och äreporten sattes upp. El drogs ut till bryggan. Stenfyllning och matjord fylldes på piren längst ut och slutligen sattes den belysta skylten Olsnäs upp, målad av Mona Dahlberg. Den 14 juli 2001 var bryggan klar och invigdes.
Det var en stor händelse när ångfartyget Engelbrekt och ett stort antal båtar stävade in i Olnäsviken för att för första gången angöra vår nya ångbåtsbrygga. Ca 300 personer, enligt Falu Kuriren, tog sig till bryggan och piren.
Läs mer i Olsnäsboken om ångbåtsbryggan.
Det är många Olsnäsbor som lagt ner många timmar på allt som har med bygget att göra. Några som lagt flest timmar var byggansvarige Nils Gräfnings, Lars Dahlberg, Bernt Kungs, Sven-Erik Lundback och Erik Martinsson med grävmaskinen. Utan den uppställningen av Olsnäsborna skulle vi inte haft någon ångbåtsbrygga i Olsnäs.
Jubileumsfesten fortsatte med egen medhavd mat och dryck. Det blev lite allsång och vi fick lyssna till John Lindsay Mitchell som spelade och sjöng några fina evergreens. Emma Sarén hade gjort ett klurigt och trevligt musikquiz som vi bordsvis fick lösa. Stämningen var hög långt in på småtimmarna.
Ett stort tack till Annica Sarén, Lasse Persson Sarén, Kicki och Johan Bergkvist och Mattias Sjölundh för jobbet både före och efter festen. Tack också för de goda jordgubbstårtorna vi fick till kaffet av Annica, Åsa Wördén och Therese Sjölundh.
FestdeltagareFestdeltagareJohn Lindsay Mitchell underhållerSolnedgång över FågeluddenBernt berättar om hur ångbåtsbryggan uppstodFullmånen steg upp bakom Granberget Ångbåtsbryggan med ljusdekoration
Under sommaren 1999 väcktes tanken på en ångbåtsbrygga längst ut på den 150 meter långa piren, som var färdigbyggd 1978. Frågan om en ångbåtsbrygga diskuterades vid flera av samfällighetsföreningens styrelsemöten under 2000 och början av 2001. Styrelsen tog beslut om att bygga en brygga under förutsättning att det inte skulle kosta samfälligheten något.
Ansökningar om bidrag sändes till kommunen, länsstyrelsen och flera organisationer och föreningar samt att iden med namnskyltar skulle hjälpa till med finansieringen. Efter att bygglov och dispens från strandskydd beviljats och finansieringen var klar påbörjades pålningsarbetet av stolparna. Bygget fortskred under hela våren och försommaren in i sommaren av helt frivilliga krafter från Olsnäsbor.
I början av juli 2001 var ångbåtsbryggan klar och den 14 juli invigdes bryggan under öronbedövat tutande av bl. a ångfartyget Engelbrekt, flera andra fartyg samt större och mindre motorbåtar. Enligt artikel i Falu Kuriren hade ca 300 personer tagit sig ut på bryggan och piren för att närvara vid det historiska ögonblicket. Läs mer i Olsnäsboken om ångbåtsbryggan sidan 217.
Ångbåtsbryggan är nu en viktig del av Olsnäs och en samlingsplats för Olsnäsbor under fina sommardagar och kvällar. Många tar sig ut på bryggan en fin sommarkväll för att njuta av solnedgången över Fågeludden.
Torsdag 22 juli kl 14-15 är ångbåtsbryggan bokad för vigsel. Vi tycker det är väldigt roligt att brudparet väljer att gifta sig där. Det är inte den första vigseln på ångbåtsbryggan och vi hoppas det blir fler i framtiden.
Detta innebär att bryggan är stängd för övriga under ungefär en timme. Vi ber om förståelse från er alla och att brudparet med gäster får en fin ceremoni utan störningar.
Bad, fika på bryggan osv kan ni planera in före eller efter.
Vi önskar brudparet välkomna och håller tummarna för vackert väder på torsdag!
Det blev ett annorlunda midsommarfirande i Olsnäs mot vad vi är vana vid på grund av den rådande pandemin, som nu förhoppningsvis börjar klinga av. Det blev inget tält med försäljning av läsk och korv, men lotter såldes av ungdomar som gick runt bland publiken. Vädret var en osäker faktor. Stora delar av dagen hade det regnat i skurar, men prognosen visade att regnområdet skulle dra nordost. Och så blev det – nästan.
Majstången hade tagits ner några dagar innan med hjälp av Mats Olén och hans kranbil. Festkommitténs damer hade majat stången och dagen innan festligheterna reste Mats upp stången igen, alldeles gratis, under uppsikt av nuvarande stångansvarig Anders Tägt efter tidigare ansvarig Sören Pellas.
Spelmännen samlades som vanligt på gården hos Tull Anders Bergkvist för att stämma sina fioler och spela upp sig. Lagom till avmarschen till Holen kom en störtskur och det blev med språng till Holen och tältet som var uppsatt vid spelkuren. Strax efter upphörde regnet och barn och vuxna började samlas på Holen och slog sig ner på stolar och bänkar i det varma solskenet.
Efter välkomsthälsning av Karin Byström steg Tull Anders fram med näverluren och blåste en kort melodislinga. Det blev knäpptyst på Holen när han fick svar av ljudet från ett kohorn någonstans. Kort därefter kom en kulning till svar. Allt upprepades några gånger under fullständig tystnad på Holen. Det var Gunnel Hällqvist som kulade och hennes man Ingemar som svarade på kohorn.
Programmet fortsatte med information om hur
komidsommaren firades förr i tiden i Olsnäs. Både gökotta och midsommarfirandet
var där fotbollsplanen nu ligger. Hur länge majstången stått på Holen är det
ingen som vet, men mycket längre än den sten som nu håller majstången och som
årtalet 1949 står inristat. Läs mer i Olsnäsboken sid. 238. Mellan
programpunkterna fick vi lyssna till spelmännens låtar under ledning av Tull
Anders Bergkvist samt skön sång av Olsnäskören som leds av Gunnel Hällqvist.
Årets midsommartalare var Magnus Landh, som berättade om sin tid i Olsnäs och
sitt nya intresse för fäbodar.
Det dryga timmes långa programmet avslutade sedvanligt med att svenska flaggan hissades. Den här gången av Hanna Bergkvist och Emelie Sarén. Därefter sjöng alla nationalsången till fiolspel av Tull Anders. Mäktigt, högtidligt och vackert. Vad vore avslutningen på komidsommaren i Olsnäs om inte ”raketen” sändes upp under högljutt hôjande.
Stort tack till festkommittén med Annika Sarén i
spetsen som organiserat den annorlunda komidsommaren. Samt till alla andra som
medverkat till att vi andra återigen fick fira midsommar i Olsnäs, fast på ett
annorlunda sätt.
Text och foto: Bernt Bergkvist Klicka på bilden för att få den större
Trots regn större delen av årsmötet var det många som slöt upp och satt utspridda på bänkar och stolar. Samfällighetens ordförande Karin Byström hälsade välkommen och sedvanligt hölls en tyst minut för de Olsnäsbor som avlidit under tiden sedan förra årsmötet.
Årsmötet avhandlade frågorna enligt stadgarna. På förslag från styrelsen beslutades att höja årsavgiften till samfälligheten till 1 200 kronor för bebyggd fastighet samt en höjning av arrendet för båthusplats till 100 kronor. Styrelsen omvaldes i sin helhet, enligt förslag från valberedningen. Några övriga frågor togs upp för diskussion och beslut. Läs mer i årsmötesprotokollet och verksamhetsberättelsen som publiceras senare på här på hemsidan. Protokollet sätts också upp på anslagstavlan.
Ordföranden informerade också om det kommande bygget av ny bro över Åbäcken och vad det kan innebära för trafiken. Vidare om den sedan länge diskuterade fågelsjön i Åbäcken, som den bortgågne Lööf Oskar förespråkade under en lång tid, och som nu ser ut att bli verklighet.
Ordföranden avslutade årsmötet med att informera om det annorlunda midsommarfirandet senare under dagen.
Kvickes Britta Karlsson avled söndagen den 27 juni efter att ha varit sjuk under ett år. Hon somnade in på Limsjögården med maken Harry och dottern Marie vid sin sida. Britta blev 88 år. De sista fjorton dagarna fick hon palliativ vård. Harry och döttrarna Carina, Marie och Lena vakade ständigt den tiden vid hennes sjukbädd. Britta sörjes främst av maken Harry, döttrarna med sina familjer samt släkt och vänner.
Britta föddes den 16 mars 1933 och växte upp i Kvickersgården på Björken och var näst yngst i en syskonskara på tio barn. Två av syskonen dog före sexårsåldern. Hon gick i skolan på Björken. Olsnäs var en kär plats för Britta och i Olsnäsboken berättar hon, att när det blev sommarlov var hon med sin mormor Skalk Anna hela sommarlovet och hjälpte till med arbetet på fäboden.
Harry berättar att han träffade Britta 1954 av en
slump när han var med en kamrat på en cykeltur till Olsnäs. Sedan dess har de
varit ett par. De fick tre döttrar Carina, Marie och Lena. Under hela deras uppväxt var hon hemma med
barnen. När Lena började i skolan 1975 började också Britta på hemtjänsten i
Siljansnäs. Där arbetade hon fram till sin pension 1998.
De bodde fram till 1967 i Kvickersgården då de
flyttade in i sin nybyggda villa på Prästbacken där Harry fortfarande bor. 1964
byggde de ett fritidshus på Pellasgattu i Olsnäs. Där var familjen från det att
skolan slutade tills den började igen på hösten. ”Mamma älskade Olsnäs, det var
hennes paradis”, säger Marie.
Britta hade två stora intressen utöver familjen. Det
var blommor och dans. Hon sågs ofta på dansbanan vid komidsomrarna i Olsnäs. Textförfattaren
fick äran att dansa med Britta och kan intyga att hon dansade mycket bra.
Nu har Kvickers Britta gått ur tiden och för all tid
lämnat Olsnäs med sorg och saknad för många, men minnet lever kvar. Brittas tid
som Olsnäs sista ôllkall och slutet på fäbodlivet i Olsnäs finns dokumenterat i
Olsnäsboken.
